det är grått ute och mathias är hemma o sover för han är sjuk. jag själv har ont i halsen o hosta. och det bästa med att ha ont i halsen är att man får äta glass. isglass!!!

det är inte många som gillar isglass kanske fast jag älskar det. kan äta hur många som helst. jag var o köpte ett paket glass innan o redan hunnit med två st. kanske inte ska äta upp alla på en gång. glassen heter alaska. passande eller?

i måndags var min första tyskalektion och jag var supernerövs i början. mathias följde mig dit eftersom jag inte hittade riktigt o det visade sig att han inte gjorde det heller för vi var i helt fel byggnad. jag var ungefär 10 min sen när vi äntligen hittade rätt lokal o rätt rum men det var inte så farligt för jag var inte ensam om att vara sen. när alla hade kommit visade det sig att vi var endast 6 personer som hade anmält sig till klassen. lite besviken var jag för det var så få människor men det är väl ändå bra för då lär jag mig mer då läraren kan lära oss saker o ting lite mer intensivt.

i början var jag så förrvirrad att jag knappt förstod något alls. det var svårt för hon talade bara tyska och kände mig dåligt. kändes som alla andra förstod mer än vad jag gjorde. men efter ett tag så blev det lättare och lättare och jag förstod mer och mer men det var ju fortfarande mycket som jag inte förstod helt.

tiden gick väldigt snabbt och plötsligt var det dags att sluta. nästa gång är nästa måndag igen. så det är väl bara till att börja plugga.

igår var jag och mathias i hoch-ybrig för att cykla. jag har fått låna en helt ny cykel från cykelbutiken tills min kommer så vi tänkte inviga den. det var en underbar dag o varmt i solen. men det var inte enkelt att cykla måste jag medge. nästan hela vägen uppåt gick jag eftersom det var så brant. jag var nästan död när vi äntligen kom upp. vägen ner igen var först lerig och äcklig och sen gick den över till stenig och vidare till bätter vägar med asfalt.

hela turen tog ordentligt på mina krafter och jag var helt slut efter denna dag. enligt mathias är det värt det när man kommer upp på toppen o får njuta av utsikten. men jag vet inte...är det verkligen värt cyklandet o slitandet när man kan ta gondel/lift upp och sedan vandra nerför?

här får ni iaf se bilder på hur det såg ut. så ni får njuta av utsikten utan att ha kämpat så.

  
  

har precis kommit hem efter en lång promenad till djurgården och har måtta ont i fötterna eftersom jag gick i mina stövlar. jag var på liljevalchs konsthall tillsammans med mathias moster för att se utställningen "den stora färgskrällen". det var helt underbart där inne med så många färger överallt. det var tavlor av sigrid hjertén, isaac grünewald och leander engström.

tavlorna var i så starka färger som klarrött, solgul och skogsgrönt. det var värsta d-vitaminkicken där inne. jag gillade leander engströms tavlor bäst då han målade så levande och vackert. de flesta tavlorna målades runt 1913-1919 och det är helt otroligt hur moderna de är. många av tavlorna skulle kunna vara målade idag. man kunde se detaljer som skulle finnas idag och ändå var det snart över 100 år sedan.

frågan som poppar upp i mitt huvud hela tiden är: var det de som var så moderna så de var före i tiden eller är det vi idag som egentligen lever i gårdagens mode? hur kan en sjal som målades för snart över 100 år sen se så snygg ut idag och kunna hittas på h&m? hur kan stolen i tavlan se exakt likadan ut som ikeas "ivar" köksstol? visst är det lustigt?

ska snart iväg på mysig tjejkväll/natt (övernattningsparty). känns som man är fjorton igen. men det ska blir sååå roligt :)

byråkrati. jag hatar byråkrati.

när jag bodde i guangzhou i nästan 3 månader fick jag problem med mitt visum och fick ordna lite papper från skolan och sen vidare till viseringsmyndigheterna för att lämna in allt och så nytt visum. det var inga problem med att lämna in passet ( jag var skitskraj att lämna iväg mitt pass i en vecka när jag var där ) men det var mycket jobbigt att hämta ut passet. hela byggnaden som viseringsmydigheterna var ungefär 5 eller 6 våningar hög, jag minns inte så noga. det jag minns vara att jag var tvungen att springa upp o ner för alla våningar för att hämta ut mitt pass.
 

det var ungefär såhär: jag skulle först till våning 3 för att lämna in mitt papper som jag hade för att få ett annat papper, sen skulle jag ner till våning 2 för att få betala. när betalningen är gjord fick jag ett nytt papper som jag skulle ta upp till våning 6 för att få en stämpel på mitt kvitto för att sedan springa ner till våning 5 för att ta en könummer lapp och vänta för mitt pass med ett giltligt visum. och jag tyckte det var jobbigt.

vad gör jag idag? håller på med att skicka papper fram o tillbaka i ungefär i en månad och har fortfarande inte fått något vettigt svar. och vilket land? sverige. vem sa att sverige är ett lätt land att bo i? jag trodde faktiskt inte att det fanns så mkt byråkrati i sverige. man kan tycker att det är jobbigt i kina men det är faktiskt inte mycket lättare i andra länder. väntar mig mer byråkrati när jag är tillbaka i schweiz. tills den dagen jag själv jobbar för mydigheter (vilket inte är så troligt) så kommer jag aldrig förstå varför alla dessa papper ska skickas fram o tillbaka.

särskilt nu när internet är så bra och effektivt. varför kan man inte fixa allt via internet och datorn? på det sätt sparar vi så mycket skog, eller hur? men klart, det suger ju fett mycket om alla saker skulle plötsligt skulle försvinna på datorn. men om allt bara kunde skynda på lite....pust....