solen skiner och jag sitter hemma med en jobbigt förkyldning och värk. jag är verkligen sällan sjuk och när jag väl blir det väljer min kropp att bli den veckan solen skiner som mest och jag ska ha fest. sitter hemma och har tråkigt med en öroninflammation och slem i bihålorna så mitt huvud snart sprängs av värk.

inatt när jag försökte somna, vilket inte gick så bra, hittade jag min dagbok och började läsa. det var ett bra tag sen jag skrev i dagboken. hade jag mer tid att skriva då eller är jag bara lat som inte orkar skriva ner mina känslor som jag gjorde förr? det fanns så mycket mer tid förr tycker jag, när jag kunde sitta ner och skriva i dagboken om alla känslor jag hade. eller är det jag inte inte längre tar mig tid till att skriva?

dagarna springer förbi och plötsligt måste jag gå och lägga mig för att se en ny dag börja. dagarna var så mycket längre förr när jag gick i lågstadiet till gymnasiet. jag hade verkligen tid att sitta ner och skriva. eller är det för jag skrev förr som ger min känslan att jag hade tid att skriva nu när jag läser allt som är skrivet?

tänk vad mycket känslor dagboken har fått vara med om. massa förälskelser men även besvikelse och krossade hjärtan. alla lyckliga studer och glädje men också svek och deprissioner. och det svängde rejält också när man var yngre, ena dagen var man euforisk medans andra dagen var man helt sur och tvär och man verkligen hatade världen.

hela livets känslor fylld i en bok. min dagbok.